Att vara OLLG, hur var det? Jag vet ärligt talat inte.. Man brukar säga att man inte finner ord till saker och ting, men då kan jag säga att många av dom sakerna finns det ord till. Detta som jag var med om 23 april, finns det inga ord till. Det går inte att beskriva känslan alls. Jag har aldrig varit så lycklig och samtidigt inte förstå något. När jag var där uppe på scenen fick jag en total black out. Jag såg inte längre bort är främre raden i Golden Circle. Det ändå jag var fokuserad på var Justins bruna ögon.Om ens det? Jag förstod verkligen ingenting, och har än inte förstått att jag faktiskt att både kramat och kysst Justin Bieber. Vad skulle ni sagt? Åh, nej det går inte attt beskriva känslan.. Att veta att han nu vet att jag existerar och att han har hållt om mig. Är så jäkla tacksam över det..

Men hur gick det till då? Jo, jag och min vän Carro hade parkett ståplats. Vi stod allra längst fram, och båda var väl såklart lite halvsura över att vi inte var i GC. Vi ville ju stå där längst fram bland alla andra och vara med när han sträcker ut sin hand i publiken. Men nej, vi stod bakom hela denna massa som fick göra det. 
Iallafall, ungefär 1,5 låt innan One Less Lonely Girl spelades så gick Jen & Kenny runt i publiken för att hitta denne OLLG. Både jag & Carro såg att dom gick runt och spanade lite över publiken, men jag tror inte någon av oss riktigt tänkte på vad det faktiskt var dom gjorde. 
Efter att dom gått fram och tillbaka några gånger så stannade dom till framför oss, stod och pratade med varandra, nickade osv. Efter att dom stått där en stund så gick Jen fram till mig och frågade; "why're you cryin'?", och hysterisk som jag var så sa jag "what?!" 3 gånger innan jag hörde vad hon sa, och svarade; "cause I love him soooo much!!". Hon skrattade till och sen sa hon det.. "Do you wanna be the one less lonely girl?". Det kom en chock genom hela mig, från ända ut i tåspättsen upp till toppen. Jag började hoppas, skrika, gråta, slå och allting haha. Kunde ju inte förstå vad som hänt! 
Iallafall så kom det några vakter fram och plockade upp mig ifrån publiken, sen tog Jen tag i min hand och bad mig följa efter henne. Fick många blickar kastade åt våra håll när de flesta förstod att dom hade valt kvällen OLLG. 
Vi stog blevid/bakom scenen en stund och pratade. Hon frågade mig hur gammal jag var, vad jag hette, vart jag kom ifrån och hur jag kände. Hon frågade mig även varför jag var så glad, haha.. Och vad skulle jag svara? Blev rakt och klart; "Cause he's Justin bieber..". Behövs ingen annan förklaring. 
Hon bad mig ännu en gång att ta tag i hennes hand och följa efter henne. Vi gick backstage, träffade på massa som jobbade där bakom, och ena snubben sa till Jen; "wow, she's so cute.. That's a great choice Jen!". Blev så glad av att höra det! 
Vi fortsatte iallafall, och hon visade mig den där saken som Justin står i han hissas upp ifrån golvet, om ni förstår vad jag menar? 
Sen gick vi upp för en liten trappa där jag träffade ännu en rar dam som frågade mig massa saker. Hon såg hur skakis jag var och bad mig bara ta det lugnt, för det var bäst. Hon berättade även att jag bara skulle gå rakt fram till stolen och sätta mig när jag kom ut på scenen. 
Alla vi 3 kollade upp mot scenen (ni vet där själva bandet stod?), och vinkade till Dan. Han log, vinkade tillbaka och kastade ner sitt plektrum till mig!!!!!!!!!! Hur sjukt var inte det.. Jag har Dan Kanters plektrum här hemma.. Som han har spelat med. Det är galet, 
Alfredo sprang även förbi och log och gestakulerade en sak till mig, haha så gullig..

Till slut hade stunden kommit, efter att stått bakom scenen i några minuter, fick jag nu gå ut på scenen framför alla dessa 15000 personer, men framför allt Justin. Jag hade glömt hur det gick till när jag gick mot stolen, men en läsare skickade några bilder nu idag som fick mig att komma ihåg lite av det. 
Alfredo tog min krans, en annan dansare tog tag i min hand och förde mig mot stolen. Sista biten fick jag gå själv.. Jag satte mig ner, Justin vände sig om gick rakt emot mig.. Åååh, han var ju så fin!!! Haha, jag ryser när jag skriver detta. Det var som en dröm. En dröm jag aldrig trodde skulle slå in, men som en viss person brukar säga.. Never say never! ;-) 

Allt där efter kan ni se här http://www.youtube.com/watch?v=5i-LKcDqzF8 ! Puss på mig, puss på han. Och han var ju så gullig när han frågade vad jag hette.. :
- what's your name??
- molly!
- marmalade??
- hahah, MOLLY
- mamley?? 

hahahah, alltså nej det var så sött sen när han log efter att han frågat mig det där..

ÅÅÅÅÅÅÅH VAD JAG VILL TILLBAKA!!!!! Gråter av både lycka och sorg just nu, bara för att jag såg den där videon.. Kan inte förstå att det är jag. Det känns så osant på något vis.. Ofattbart på alla sett och vis. 
När han tog tag i min hand och vi skuttade iväg kändes det verkligen helt.. ah jag vet inte. Det var fantastiskt verkligen. 

Bakom scenen hann han bara ta tag i min axel och säga hejdå, sen vara han tvungen att skynda sig för att sjunga nästa låt.. Var lite synd, men jag klagar verkligen inte. Han gav mig den bästa stunden i mitt liv och det har jag både han, Jen & Kenny att tacka för..

Jen stod där bakom scenen och väntade på mig, hon tog tag i min hand ännu en gång och sen gick vi bort till dom som jobbade backstage igen. Jen sa till mig och följa henne på Twitter, så skulle hon följa mig tillbaka (!!!!!!) Dom andra frågade hur det var med mig osv, kommer inte riktigt ihåg.. . Men jag minns att jag sa till Jen att hon precis hade givit mig den bästa stunden i mitt liv.. Att jag inte kunde tacka henne nog, och att hon var min hjälte. Hon gav mig en kram och sa att jag var så gullig så, haha åh.. 
Hon följde mig iallafall tillbaka till våran plats, där Carros stod som en galning och grät floder haha <333333 
Sen bad Jen vakterna att dom skulle plocka upp Carro ur publiken också, för då fick vi äran att gå och ställa oss i Golden Circle! Jag kramade om Jen åter igen och tackade henne. Åter igen haha.. Sen stod jag och Carro och kramade varandra och grät som aldrig förr! Både var så jäkla över extas och överlyckliga , haha! 

Vi stod iaf där och lyssnade till slutet, skrek sönder våra halsar ännu mer, och sen var konserten slut.. 
Ni var otroligt många som kom fram och ville ta kort med mig, känna på kronan, krama mig osv. Och det för mig var helt ofattbart! Så ett stort tack ska vi ha! 

Hoppas ni fått en någorlunda beskrivning och jag ber om ursäkt att det blev så långt, men inte ens detta räcker till att beskriva hur det var.. Kommer nog aldrig förstå vad det är jag har varit med om. Som rubriken lyder så är det inte slut, för det kommer det aldrig vara för mig. Jag är sååå tacksam över detta, och jag hoppas alla ni andra som såg/har sett Justin, också är lika tacksamma. Vi har upplevt något magiskt, verkligen. 

Massa kramar till er alla. Och TACK som bara den för alla fina ord. Jag hoppas ni har det super duper bra. <3